Med Unga KRIS hjälp till bättre mående och filmkarriär

Navid har gått en lång väg, från tonår präglade av psykisk ohälsa, till att ha en karriär inom film och att hjälpa andra ungdomar. Och det var med Unga KRIS hjälp som intresset för skådespeleri väcktes. 

Det är vacker vinterdag när Navid besöker huset på Övre Torekällgatan i Södertälje, där Unga KRIS huvudkontor ligger. Minnen väcks till liv när han pratar med Unga KRIS ordförande Jacob Fraiman som han träffade första gången på dennes muckfest 2013. Navid kom till Unga KRIS i början av 2010 talet, när han bara var 13–14 år. Då hade han som många andra ungdomar problem med psykisk ohälsa.

Killen var Anders Eriksson, Unga KRIS dåvarande ordförande. Tillsammans med Jacob och flera andra fick Navid stöttning och började hänga med på många aktiviteter hos dåvarande Unga KRIS 08: gick på bio, spelade fotboll och bowling, åt ute. Inte minst fick Navid för första gången prova på att skådespela.

Jacob tar upp mobilen och visar några musikvideor där Navid och flera andra Unga KRIS-medlemmar deltog tillsammans med Anders Erikssons rappar-alias A.E. I Där ljudet ekar ser vi bleka vampyrer ströva runt i förortsnatten. Låten Pansarutrustning handlar om machokultur och Jacob visar en scen där Navid, Anders och Jacobs karaktärer hamnar i ett bråk. Navid deltog också i Thandiwes musikvideo Going down.

– Första gången var det väldigt pirrigt och nervöst. Men sen blir man ju kameravan. Det är en obeskrivbar känsla att stå framför kameran, skådespela och få ut sina känslor. Det är fantastiskt, roligt och kul, säger Navid.

Navid växte upp på södra sidan av Stockholm. Han säger att han hade en bra och trygg uppväxt, men att skolan var svår. När han blev äldre fick han svårare att hänga med, sitta stilla och han blev mer trotsig. Han säger att det fanns lite förståelse för hans situation. Att han inte fick det stöd han behövde. 

– Det var mest tal om ”varför vill han lära sig? Varför vill han inte lyssna? KRIS hjälpte mig komma upp på fötter igen. De lyfte mig när jag behövde det. Jag är tacksam för att de brydde sig om mig, när ingen annan brydde sig om mig, säger Navid. 

Navid får frågan hur man tar sig ur de mörka tankarna när man mår dåligt.

– Det beror på hur man jobbar med sig själv. Hur man utvecklas som människa. Att man inte fastnar på den här negativa banan, att man väljer sin egen väg i stället. Att man känner sig stolt över den man är och var man kommit ifrån, säger Navid.

Nu går Navid helhjärtat för att gå in i skådespelaryrket. Det började med statistroller, till att senare få flera roller i kortfilmer.

– Man har utvecklats. Man har fått mer jobb, man har blivit igenkänd, något som är jättekul, säger Navid.

Just nu spelar Navid i en serie kombinerade musikvideor och kortfilmer med rapparen och barndomsvännen Dylan. I del tre (Förlåt) och fyra (Karma) spelar han huvudrollen, den senare kommer släppas under juli. 

Navid säger att det är uppskattade videor hos ungdomar, eftersom de visar verkligheten på gatan. Han säger att filmens budskap är att det finns en väg ut. Frågan är: Vill du ta den vägen?

– Vi har fått väldigt många känslosamma reaktioner. Det är jättekul att folk kan se på det här och relatera. Jag är sjukt stolt över att vara med i en sådan video. Det har varit en fantastisk resa, säger Navid.

I ett inlägg Instagram skriver Dylan om tanken med filmerna:

–Detta är rakt av konst från betongen. (…) Syftet och tanken med kortfilmerna och Part IV (”Karma”) är att försöka förebygga allt våld som händer på våra gator. Vi vill inte glorifiera utan i stället berätta verkligheten och främst inspirera och vägleda ungdomar och andra som känner någon slags någon sorts utanförskap.

Utöver skådespelaryrket jobbar Navid som avlösare och ledsagare, med andra ord jobbar han med ungdomar som har det svårt.  Han säger att hjälpen han fick från Unga KRIS tar han med sig i det arbetet. Han har som sagt jobbat med sitt mående, vilket blir viktigt i skådespelarbranschen där den hårda konkurrens gör att man måste ha gott självförtroende.

–Får man inte en roll så söker man bara vidare. Man måste ha tålamod och vara ödmjuk. Man får inte ge upp, säger Navid.

Det var ett tag sen du engagerade dig i Unga KRIS. Skulle du ändå säga att du är en Unga KRIS:are?

–Absolut. KRIS finns fortfarande i mig. Om det är ungdomar som har det svårt kan jag skicka dem till KRIS. Där är de trygga. Där kan de bygga upp någonting, säger Navid som gärna ser mer engagemang för att hjälpa KRIS och Unga KRIS målgrupp. 

Navid säger att han vill tacka alla som hjälpt honom. Hans föräldrar, Anders, Jacob och alla andra under hans resa i KRIS. Samt alla som hjälp honom inom filmbranschen. Han säger att han vill ge en stark eloge till KRIS och Unga KRIS. Att han uppskattar den kraft KRIS är i samhället för att få människor som på olika sätt hamnat snett att finna sig själva. Finna sina drömmar och vad de vill bygga upp.

– Det finns alltid människor med missbruk, kriminalitet och dålig bakgrund som behöver hjälp. Då är det väldigt bra att ni hjälper dem. Det tycker jag är väldigt fint. Det behövs mer sådana eldsjälar i samhället.  

Som avslut har han något att säga de unga läsarna:

–Sluta aldrig tro på dig själv. Du kan bli vad du vill. Det finns en väg ut. Det finns något som du kan bygga upp själv. Du kan bygga upp din egen väg.

Matthias Matsson

Bilderna är tagna på Navid, Jacob Fraiman och Anders Eriksson

Vuxna och unga – starka tillsammans

KRIS och Unga KRIS är syskonorganisationer.
Som det kan hända i de bästa familjer har man under en tid glidit ifrån varandra.
Ordföranden Germay Woldu och Jacob Fraiman berättar om sin vision att se framåt. Att åter bli starka tillsammans.

Det är en vacker vårdag i april med molnfri himmel och fågelkvitter. KRIS ordförande Germay “Gibbe” Woldu kommer körande i sin klarröda bil prydd med KRIS-loggan. Han är på besök i Södertälje där Unga KRIS har sitt huvudkontor. Här, i det gamla IOGT-NTO-huset, arbetar ordföranden i Unga KRIS, Jacob Fraiman. Vi sätter oss tillsammans i trädgården för att få en pratstund om framtiden.

Även om Gibbe representerar det ”vuxna KRIS” och Jacob, Unga KRIS, är de tydliga med att de båda företräder KRIS. Detta är målsättningen framöver. Hur ska det då se ut, rent konkret?

– Att vi jobbar mot olika målgrupper, beroende på om man är KRISare eller Unga KRISare ska inte spela någon roll. Vi står stadigt tillsammans i våra deviser där vi är måna om varandra och ska hjälpa varandra att fungera som varandras stötte-pelare. Vi ingår ju i en och samma organisation. Detta är viktigt i ett läge där den grova brottsligheten går ner i åldrarna och gränserna suddats ut mellan KRIS arbete att hjälpa personer ut ur kriminalitet och Unga KRIS brottsförebyggande arbete

Almedalsveckan

De berättar om den splittring de menar funnits mellan KRIS och Unga KRIS. Om olika viljor som krockat med varandra och hur man har tolkat stadgarna lite som man har velat. Det var till exempel symptomatiskt att Unga KRIS under ett år besökte Almedalen, men i ett separat läger avskilda från ”vuxna KRIS”. De var inte heller en del av Vägen ut. – Under Almedalsveckan träffar man både KRISare och Unga KRISare från hela landet och man lär känna varandra, men när vi befann oss i två separata läger kände jag att vi hade börjat motarbeta varandra och dit vill vi inte igen, säger Jacob.

Ledare med distans

Något som har brustit menar Jacob, är att ungdomar behöver ledarskap. Unga KRIS behöver därför arbeta på ett annorlunda sätt. Även om visionen även fortsättningsvis ska vara att Unga KRIS är och förblir en ungdomsförening, som ska få unga intresserade av föreningsliv och att sitta i styrelser, så behövs det stabila pelare. Unga behöver äldre, coacher som vägleder dem.

– Tanken från början var att unga skulle leda unga, men med tiden har det visat sig att det inte riktigt fungerar. För detta behövs ledare som har fått lite mer distans och som har brutit med sitt kriminella liv och tankemönster, säger Jacob.

Gibbe säger att tanken inte är ny, att den alltid har funnits, men att den idag har förverkligats.

– Målet har alltid varit att coacha ungdomar in på rätt väg i livet. Men idag så har vi föredömliga förebilder som har fått utbildning. De har varit med i KRIS under några år och har bra kunskap om föreningen. De har förutsättningarna att coacha de här killarna och tjejerna in i KRIS.

Misstro från olika håll

Hur har man då sett detta behov av vägledning? Det kan till exempel finnas en misstro som kan ta sig uttryck på flera olika sätt. När Gibbe och Jacob kom till KRIS Stockholm märkte de till exempel att det fanns ungdomar som inte ville plocka upp efter sig och det är inte okej.

Misstron kan komma från olika håll, både från unga och äldre. Jacob menar att många ungdomar kan komma med nytänk och de äldre då kan se det som ett hot mot själva syftet med KRIS. De äldre kanske säger

”Nej, det är inte bra med gangster-rap”, medan andra tycker,

”Ni ska inte peka finger, ni spelar ju mulle på era föreningar, precis som man gjorde på anstalten.”

– Det ska inte vara så. Man ska inte vara rädd för varandra. Yngre och äldre har så mycket att ge varandra. Man kan lära sig av de yngre, samtidigt som man får strukturen av de äldre. Det är precis där det har brustit, man har velat styra över varandra, säger Jacob.

Att arbeta med antingen unga eller vuxna har sina för och nackdelar. Ibland har det varit lättare med äldre, då de fått ta fler konsekvenser av det liv de levt och därför kommit till ett vägskäl. De vet till exempel hur det är att sitta i fängelse och förlora allt, menar Jacob.

– Men jag har också tyckt att det har varit enklare med ungdomar, tills jag stöter på patrull där. De kan snabbt förlora sin motivation och vill en sak ena veckan en helt annan nästa vecka, säger Jacob och skrattar.

Gibbe fyller i med att han ser det som en tillgång med att ha varit aktiv i både KRIS och Unga KRIS, vilket även gäller Jacob. Man vet hur båda sidor fungerar, något de har med sig när de ska försöka förena organisationerna.

– Vi har kunskapen om var det har felat och var det har fungerat. Nu kan vi rätta till det så att det blir bra, säger Gibbe.

Starkare tillsammans

Hur ska man då komma ifrån misstro och attityder? Gibbe och Jacob tror på demokratiaspekten i föreningslivet. Hur man arbetar tillsammans utan att den enskilde individen bestämmer.

– Allas ord betyder något, säger Gibbe och Jacob fyller i med:

– Ung som gammal.

– Exakt, säger Gibbe.

Det är här ledordet Starkare tillsammans kommer in. Det är ett sätt att utåt kommunicera ett nytt KRIS, där målsättningen är att allas ord betyder något. Där man inte styr medlemmarna med någon form av härskarteknik, makt och kontroll.

– Det här är en förening full av kärlek där vi ska hjälpa varandra, säger Gibbe och lägger emfas på ordet “varandra.”

– Precis som jag kan hjälpa dig, kan du hjälpa mig och det får vi aldrig glömma bort. Alla fyller en funktion, säger han.

Mest är inte alltid bäst

Jacob menar att det handlar om att man kompletterar varandra. Även om det är bra med eldsjälar så får det inte vara personstyrt, för alla är bra på något. Det gäller att komma ifrån den självcentrering som man talar om i tolvstegsprogrammen.

– Vi kommer ju från trasiga hem där vi kanske har dålig anknytning. Vi har inte fått bekräftelse och vi har olika avvikelser och diagnoser. Men vi har våra morgonmöten och vi behöver lyfta fram varandra, säger Jacob.

Det innebär också att lyfta fram alla lokalföreningar i KRIS och Unga KRIS. Till exempel genom att dela varandras inlägg på sociala medier, åka ut och lyssna på varandras föreläsningar och träffa representanter för kommunerna i fråga. KRIS har under åren haft fler lokalföreningar än vad man har idag, men fokus i nuläget är inte att etablera något nytt.

– Visst hade varit det bra om vi kunde vara i varje kommun, men just nu måste vi fokusera på att stabilisera våra lokalföreningar. Mest är inte alltid bäst. Det är inte vår vision, säger Jacob och Gibbe fyller i med: – Målet är nu att vi som står kvar ska stå starka tillsammans.

Tacksam för kris

Samtidigt beskriver Gibbe och Jacob hur arbetet med att förena KRIS varit en utmaning. Hur de har blivit motarbetade. Men nu vill de fokusera på att se framåt.

– Jag vill ju att, den dagen jag går vidare till något annat, ska KRIS stå kvar och att jag kan vara tacksam för min tid där, hur det än slutar. Jag kommer aldrig glömma hur KRIS har fått mig att växa, säger Jacob.

Gibbe hakar på med att berätta vad KRIS betyder för honom.

   – Jag är väldigt tacksam för KRIS. Det har varit som en familj och precis som i alla familjer har det funnits bråk och oenigheter. Det viktiga är att jag, den dag jag går vidare från KRIS, inte kommer att ha någon som helst harm eller vilja att skada organisationen. Det är något jag också velat förmedla till människor som kommer hit. Man måste kunna göra skillnad på person, förening och organisation.

Det börjar bli sen eftermiddag och både intervjun och arbetsdagen går mot sitt slut. Innan Gibbe och Jacob åker hem kan de inte motstå att berätta allt de varit med om och hur KRIS gjort att de blivit vänner. Hur de båda kom ut från straff och började arbeta på en second handbutik. Hur de tillsammans gått igenom tolvstegsprogram, lärt sig föreningsliv och börjat föreläsa. Hur de förlorat vänner och gått på begravningar. Att Gibbe är gudfar till ett av Jacobs barn.

– Vi har sett allt, säger Jacob.

– KRIS är inte bara en arbetsplats. Här binder man band, en vänskap för livet om man gör det rätt, säger Gibbe.

Mycket jul och annat kul

Från Halmstad i söder till Gävle i norr har våra lokalföreningar haft flera aktiviteter under december, mer eller mindre kopplade till julen. Här nedan kan du se bilder på allt vi har gjort. Bra jobbat allihopa och en riktigt god från oss alla på Unga KRIS!

Unga KRIS Gävle bjöd lokala samarbetspartners på julbord. 

Unga KRIS Södertälje tillsammans med Unga KRIS Strängnäs (ordförande Jan Ukkolin) hjälpte dagarna innan jul Pingstkyrkans Sociala Center i Södertälje  med att dela ut ”julkassar” till behövande: kassar med mat, kaffe och te. Detta avslutades med ett julbord!

Unga KRIS Halmstad har man blandat annat spelat pingis.

Unga KRIS i Vägen Ut

I senaste numret av KRIS medlemstidning Vägen Ut kan du ta del av Emils historia om vägen bort från droger och kriminalitet. Dessutom kan du läsa om Unga KRIS Södertäljes lyckade Snabba Cash-casting som lockade hundratals ungdomar.

Tidningen får du hem om du är medlem. Med medlemskapet får du hänga med på roliga aktiviteter och bli en del av en härlig gemenskap. Medlemskapet i Unga KRIS är helt gratis för dig mellan 13-25 år. Man behöver inte ha bakgrund av missbruk och kriminalitet.

Givetvis vill jag bli medlem!

Tidningen finns också på nätet:

Vägen ut

5i12-Priset 2018

Den 5 december utsågs vinnaren av Södertälje kommuns lokala 5i12-pris. Det delas ut varje år till personer eller organisationer som arbetar för att minska motsättningar mellan människor från olika kulturer. Vinnaren av priset blev KRIS Södertälje som togs emot av Unga KRIS förbundsordförande Jacob Fraiman och förbundssekreteraren Robert Lyck. Stort grattis!

Ett citat nedan från juryn.


”Genom ett inkluderande arbete i toleransens anda månar man om att få Södertäljebor oavsett ursprung att bli en del av samhället. För förmågan att åter leda rätt – där felsteg på felsteg ledde snett”.

Tryck här för att läsa SVT’s egna artikel om priset!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/sodertalje/kris-far-5i12-priset?cmpid=del%3Afb%3A20181205%3Akris-far-5i12-priset%3Anyh%3Alp&fbclid=IwAR2EZynVsDP3mFc5tCq6e6ybmA1OEsZPqntQy-r3UwGcbMaw7Peiqw24-RM

Robert Lyck till vänster, Jacob Fraiman till höger.