På vägarna med Unga Kris

Under sommaren har Unga KRIS lokalföreningar fått ta emot nya kläder och annat material. Samtidigt fick Gävle, Sundsvall och Västerås besök av Jacob, Matthias och Petri som var ute på resa. Vi-känslan var på topp! 

Under några heta dagar i juli följde undertecknad (Matthias Matsson) med på en resa med Jacob Fraiman, ordförande Unga KRIS, och Petri Ylitalo. Vi var representanter för Unga KRIS Sverige såväl som för Unga KRIS Södertälje. Det var en resa norrut och västerut, med häng och samvaro med tre lokalföreningar. 

Samtidigt hade nytt Unga KRIS-material inkommit till Unga KRIS Sveriges huvudkontor i Södertälje: Kläder, informationsmaterial, stickers och mappar (perfekt för ungdomar i skolåldern.) Detta har kommit alla lokalföreningar till handa, men under resan passade vi på att dela ut dem in real life.


Resan styrde först kos mot Gästrikland, närmare bestämt lokalföreningen i Gävle. Johanna Hallin Karlsson, ordförande Unga KRIS Gävle och Anetta Hellgren tog glatt emot oss och allt material. 

Det var dag med strålande solsken. Efter att vi åt lunch vackert beläget vid Gävleån, samlades vi i föreningslokalen där alla samtalade om smått och gott, medan jag intervjuade Johanna på kontoret. 

Pandemin har gjort att mycket av verksamheten legat nere, till exempel föreläsningarna och samarbetet med Sveriges Fängelsemuseum (som ligger i Gävle), där skolever från ett vidsträckt område åkt till museet för att därefter ta del av Gävle-KRIS:arnas lifestories. Fokus har varit den dagliga verksamheten och nu under sommaren har man inte minst haft ett midsommarfirande (se senaste numret av KRIS medlemstidning Vägen ut).

Johanna har även deltagit i media, ett porträtt som återpublicerades i förra numret av Vägen ut. Att dela sin historia på det viset är en upplevelse som ger delade känslor, främst när det river upp saker från det förflutna.

– Det är lite stressigt, men jag vet att jag gör ett bra jobb. Det är många som hör av sig och vill prata, sa Johanna. 

Innan vi rörde på oss var det en sak Johanna ville tillägga till intervjun. Att Unga KRIS och KRIS varit med henne och varit hennes hjärta sedan första gången hon blev drogfri.

– Min dröm har alltid varit att det ska blomma igen och att unga och vuxna ska se hur fin gemenskapen är. Vi har det bra, sa Johanna. 

Resan fortsatte inom Norrland, närmare bestämt Medelpad och Sundsvall, där bland annat Lilly Malmsberg, ordförande, Unga KRIS Sundsvall och Tony Arksand tog emot oss utanför KRIS-huset med sin drake (en av många i drakarnas stad, men den enda KRIS-draken). 

Efter att tagit emot Unga KRIS-materialet gick vi i in, där det vid första anblick såg ut som vanligt, med undantag för att man gjort utrymme på vägen för en framtida tavla med KRIS nya devis: Jämställdhet.

Men när vi så gick ner i källaren som hyser ungdomarnas lokaler, var det något helt annat än senast Vägen ut besökte Sundsvall (se Vägen ut #4–2020). Borta är allt bråte och framför oss stod ett mysigt inrett rum där Sundsvall ungdomar kan spela spel, titta på film eller bara hänga. Vilket de gör helst i mörkret, sa Unga KRIS Sundsvalls coacher roat.

– Min bild är att vi ska vara som en fritidsgård, fast på ett säkrare sett, där vi förespråkar det nyktra och drogfria, sa Tony och la senare till:

–Vi vill komma ut som ett alternativ till det här att man under en lördagskväll tycker ”satans vad tråkigt när moppen har dåligt med soppa”, sa Tony och skrattade till. 

När dagen gick mot sitt slut hade vi haft många givande samtal om läget för den färska Unga KRIS-föreningen, som när intervjun gjordes förberedde sig för femkamp.

– Vi har kommit i gång på riktigt nu. Vi har haft aktiviteter, spridit ordet att vi finns till ungdomar. Vi har fått ett helt annat driv i styrelsen, sa Tony som dock vill få in mer som kan lägga tid på föreningen.

Efter en övernattning i Sundsvall rörde vi oss nedåt i landet, mot Västerås. När vi kom fram fick vi på en parkering till en galleria möta upp en stor samling av Västerås Unga KRIS:are, som mycket nöjsamt tog på sig Unga KRIS-t-shirts (de tjockare tröjorna åker nog på någon dag utan värmebölja).

– Det är helt fantastiskt. Det var precis vad vi behövde i vår förening. Det pratas om att syns man inte, finns man inte och vi har tyvärr inte synts, sa Riikka Heinola. 

Flera av lokalföreningarna var lika positiva och anser att det nya materialet kommer väl till pass. 

– Det är jätteschysst, de är supersnygga, sa till exempel Lilly Malmsberg, Unga KRIS Sundsvall, som har gått i tankar om att trycka egna tröjor. 

Efteråt åkte vi och Västerås-ungdomarna ut till en gokart-bana. Unga som vuxna deltog i den adrenalinstinna motoraktiviteten. Innan undertecknad själv deltog i racet intervjuade jag Riikka bredvid banan. En rätt speciell känsla att intervjua bredvid ljudet av de små bilarna och deras skarpa svängar.

Riikka säger att det går bra för Unga KRIS Västerås, med undantag för att de saknar egna lokaler. Hon säger dock att de håller fast vid att de haft lokaler tidigare och att man är  

en stabil och trygg grupp med både tjejer och killar. De fortsätter träffas för kontinuerliga aktiviteter. 

Sommaren har de spenderat med bad, fikaträffar och besök på Gröna Lund. Framöver kommer man även arbeta uppsökande på kvällstid i olika utsatta områden. Liksom i många städer i landet händer det en del i Västerås. 

– Det är mycket kriminalitet och ungdomar i utanförskap. Där vill vi kliva in och göra ett förebyggande arbete, sa Riikka. 

Ett förebyggande arbete som, vad vi kunde se under vårt stopp i Västerås, är mycket uppskattad bland Västerås Unga KRIS:are. 

Efter två intensiva dagar åkte vi tillbaka till Södertälje. Materialet till lokalföreningarna i Falkenberg skickades postvägen, medan materialet till Strängnäs hämtades av ordförande Jan Ukkolin. Efter resan passade jag på att kolla läget med de två föreningarna. 

Alexander Bengtsson, ordförande Unga KRIS Falkenberg, är mitt uppe i kroppsarbete när han svarar. Lokalföreningen i Falkenberg har generellt haft fokus på arbete för att finansiera verksamhet, vilket varit svårt under pandemin. Men nu börjar skutan vända och man är man mitt uppe i ett samarbete med föreningen Växa Sverige, med att till exempel tvätta gårdar. Målet är att få tillbaka fokuset på ungdomar och komma tillbaka in till skolorna. 

Inom KRIS och Unga KRIS försöker man i och med introduktionen av KRIS-dagarna arbeta mer efter en ”Vi-känsla.” (Se Vägen ut #4–2020) Var man än befinner sig i landet, och avsett om man tillhör ”vuxna” eller Unga KRIS ska man känna att man är en del av KRIS. 

Alexander säger att Falkenberg verkar enligt denna princip genom att KRIS och Unga KRIS arbetar tätt in på varandra. Man ser sig som ett KRIS. Han vill även ha mer vi-känsla inom hela KRIS.

– Att man ska kunna hitta tiden, åka runt och jobba mer tillsammans i olika projekt, säger Alexander.

Lilly Malmsberg Sundsvall, sade apropå detta att de gärna tar emot tips från de andra föreningarna. Konceptet med vi-känsla uppskattar hon.

– Det är det som är grunden till allt. Vi här har en schysst vi-känsla, det är jätteschysst om hela Sverige skulle känna att man får utbytte av varandra, sa Lilly under intervjun. 

–Jag tycker att vi-känslan alltid funnits i Unga KRIS, däremot har det varit svårare i KRIS-sammanhang. Tanken och konceptet är jättegod, men man behöver jobba för det, sa Riikka Heinola, Sundsvall.

Vi-känlsan går hand i hand med den nya devisen jämställdhet, vilket var något Johanna Hallin Karlsson lyfte fram:

–Det senaste ett eller två åren har det hänt jättemycket med KRIS och Unga KRIS sammanhållning. Och det stora är att se alla kvinnor som reser sig upp, synas och tar plats på ett helt annat sätt än tidigare.

Jonny ”Elvis” Markskog, Unga KRIS Strängnäs berättar att sen senast Vägen ut hörde av dem (se vägen ut #1–2021) har renoveringen av föreningslokalerna blivit klara. Innan dess har de dock fortsatt haft aktiviteter utanför lokalerna samt haft kontinuerlig kontakt med ungdomarna.

Angående vi-känslan känner Elvis att det är mest föreningarna i närområdet han har kontakt med.

– Man behöver man jobba på det. Men sådana saker kommer inte av sig själv, utan alla måste bidra, säger Elvis. 

Till sist kan vi, liksom resan återvände till Södertälje, passa på att nämna några ord om Södertälje lokalförening. Unga KRIS Södertälje har haft uppskattade besök till Stockholm, bland annat på Gröna Lund och bad på Södermalm. Snart kommer det bli full aktivitet även på huset på Övre Torekällgatan, med en nyrenoverad musikstudio och ett ungdomsrum, fullt utrustad med dj-bås. 

Med det sagt, hoppas vi på Unga KRIS att er sommar varit lika trevlig som vår. Vi närmar oss hösten, men vi går ändå mot ljusare tider. 

Matthias Matsson

Hallowenfest 29/10!

Halloweenfest med KRIS Södertälje & Unga KRIS 🎃 Ett samarbete med Södertälje Kommun 🧟‍♀️🪦

Denna tillställning kommer vara NYKTER och DROGFRI 🕷💀🔪 Tid och plats: Den 29/10. Kl. 15.00 Övre Torekällgatan 29

Vi kommer under dagen att vara sysselsatta med aktiviteter som fiskdamm, maskerad tävling med mera.

Prisutdelning 1:a, 2:a, 3:e pris till bästa outfit. Även tröstpris kommer delas ut till alla som deltar. För den som känner sig manad kommer möjligheter för att uppträda finnas ☠🦇🖤

OBS! 👻🎃 Tänk på att barn kommer vistas på eventet så välj text / texter med omsorg tack.

Vi bjuder på tilltugg och dricka 🍕🥤🍭

GLÖM INTE ATT BLI MEDLEM! 🦴🧟https://kris.a.se

http://ungakris.se/bli-medlem-2/

Unga KRIS tar oss med i filmens värld

Unga KRIS arbetar brottsförebyggande genom att låta ungdomar prova på och utveckla intressen som på olika sätt visar att det finns en annan väg. Det kan tillexempel vara att prova på att skådespela. I år han man både agerat statister i en ny tv-serie och sett sig själva i tv-serien Top Dog. 

I september rullades röda mattan ut Unga KRIS lokaler i Södertälje. Det var premiärvisning för de första avsnitten av tv-serien Top Dog. Förra året hade ungdomar via Unga KRIS Södertälje fått möjligheten att vara statister i tv-serien, som är baserad på Jens Lapedius böcker och som handlar om mötet mellan affärsjuristen Emily Jansson (Josefin Asplund) och ex-brottslingen Teddy Maksumic (Alexej Manvelov). 

Nu kom ungdomarna för att se sig själva på den vita duk som rullades fram för tillfället, tillsammans med medlemmar och coacher från Unga KRIS Södertälje, Unga KRIS Norrköping och Unga KRIS Strängnäs. 

– Det var första gången. Det var skönt att vara med i en film. sa Rafael Genys till SVT och fyllde på med:

– Jag skulle lätt göra om det. Det var kul och spännande, 

Rafael berättade om sina erfarenheter av inspelningen. Hur han under tagningarna fick sitta i en pizzeria och dricka cola. Efter kanske 40 tagningar var ett toabesök välbehövt.  

Som statist blir man en i mängden gentemot huvud- och birollsinnehavarna. Det är ett sätt att göra miljön mer mänsklig. Dock kan statisterna ibland få repliker och leva ut sina skådespelartalanger, vilket hände några av ungdomarna.

Ungdomarna hade anlitats via ett samarbete med Nord Casting, som redan 2018 tog kontakt med Jacob Fraiman, förbundsordförande Unga KRIS, eftersom Top Dog utspelar sig i Södertälje där han är verksam. 

Jacob har själv agerat statist och skådespelat i olika produktioner. När han var tämligen nymuckad tog Christer Karlsson, KRIS grundare, med honom på en inspelning av komediserien Solsidan, vilket gav mersmak. Därefter har det blivit kriminalserier, reklamfilmer och musikvideor. Han har märkt av att människor bakom kameran inte sällan själva har bakgrund.

– Många ex-kriminella och missbrukare har artistiska drag. Många vill bli sedda, eftersom det fattas dem från barndomen och detta blir ett sätt att bli sedd, säger Jacob som när han startade Unga KRIS i Södertälje såg potentialen i kreativa intressen i det förebyggande arbetet. Att erbjuda mer positiva ”kickar” för personer som annars söker destruktiva ”kickar.”

Film kan på flera sätt vara ett positivt verktyg menar Jacob. Det kan tända en gnista och ge ungdomarna drömmar om att det finns andra vägar att gå. Kanske får någon tanken att söka in på en teaterlinje eller liknande, eller så söker man till andra produktioner, såsom Thobias Klasson, vars första filminspelning var just i samband Top Dog. När ungdomarna och coacherna spelade in på en anstalt i Norrköping.

– Jag fick upp ett intresse. Det var kul att få vara med och se hur det går till. Det var häftigt, säger Thobias som berättar hur allt man gör under inspelningen inte syns när filmen eller tv-serien väl släpps. Det blir många omtagningar. 

Thobias har på egen hand sökt sig till andra statistjobb. Han säger att han blir stärkt av att synas på tv.

– Jag visar för människor som vet var jag kommer ifrån att jag är en bättre Thobias.

Jacob och Thobias menar att film blir ett värdefullt redskap för människor i socialt utanförskap. Att det kan göra en trygg med sig själv och sin bakgrund. Något som inte minst är värdefullt för tonåringar som söker en identitet. 

– Vissa har ju dålig självkänsla. Ser de sig själva i tv kan de göra att de accepterar sig själva och accepterar hur de låter, säger Jacob, som menar också att det kan skapa en kameravana inför intervjuer. 

Nord Casting besökte också Södertälje förra året. Hundratals ungdomar intervjuades i KRIS lokaler (se Vägen ut #4-2019.) Det var till en inspelning av en fortsättning på Snabba Cash, även den baserad på böcker av Jens Lapedius. Ungdomarna kom från hela landet, från flera olika stadsdelar som annars kan vara rivaliserande. Men det har inte skett några bråk.

Samarbetena har resulterat i konsultuppdrag för båda dessa produktioner, där både Jacob Fraiman, Robert Lyck, ordförande Unga KRIS Södertälje och Jan Ukkolin, ordförande Unga KRIS Strängnäs och Unga KRIS Norrköping, delat med sig av input. Med sina egna erfarenheter har de träffat manusförfattare, skådespelare med mera, sett inspelningsplatserna, rekvisita, repliker och förklarat vad som är mest realistiskt. Jan Ukkolin har fört vidare verksamheten med filmproduktioner till Strängnäs och tagit med sig ungdomar till båda produktioner. Visionen är också att filmverksamheten ska ta sig till Norrköping.

– Det är bra för oss och det är bra för ungdomarna. Vi får förklara saker för produktionsteamet och ungdomarna får en upplevelse, säger Jan Ukkolin, som själv fått möjlighet att stå bakom kameran. 

– Det är nytt och roligt. Skådespeleri har aldrig varit min grej, men jag hoppas på en fortsättning. Det var nervöst första gången, men andra gången rullade det bara på, säger han.

Filmverksamheten med rekryteringar av statister har fortsatt även i år, även om coronapandemin har satt begränsningar. Inga fullsatta lokaler för intervjuer har varit möjligt, men i ett samarbete med produktionsbolaget Nexiko fick bland annat ett gäng ungdomar åka på inspelning av ett par scener till tv-serien Deg.

Genom instruktioner av val av kläder, som castingteamet senare fick granska, åkte ungdomarna till Stockholm för en helkväll med många tagningar.

Innehållet i serien är skrivande stund okänt, men handlingen kretsar kring ett gömt rånbyte och två kvinnor från helt olika delar av samhället.” Girighet, hämnd och oväntade allianser i en värld där allt kretsar kring status och yta”, lyder beskrivningen på serien som är planerad att visas i SVT nästa höst.     

Som synes har produktionerna inte sällan varit kriminalserier av olika slag. Jacob Fraiman menar att med åren lär man sig skilja på fiktion och verklighet, men att glorifiering av en kriminell livsstil hursomhelst bör undvikas.

Han pekar på att verk baserade på Jens Lapedius böcker har en potential att skildra en mer komplex verklighet, eftersom det är så Lapedius skriver. Där det finns olika omständigheter som gör att en del väljer den kriminella banan, men där det inte blir några lyckliga slut för dem som inte hoppar av. 

– Det finns inga onda och goda, men man framhäver ändå att det är ”så här det kan gå”, säger Jacob.

Ett sådant kriminaldrama kan bli en utgångspunkt för diskussioner om konsekvenserna med en kriminell livsstil.

Matthias Matsson

Vuxna och unga – starka tillsammans

KRIS och Unga KRIS är syskonorganisationer.
Som det kan hända i de bästa familjer har man under en tid glidit ifrån varandra.
Ordföranden Germay Woldu och Jacob Fraiman berättar om sin vision att se framåt. Att åter bli starka tillsammans.

Det är en vacker vårdag i april med molnfri himmel och fågelkvitter. KRIS ordförande Germay “Gibbe” Woldu kommer körande i sin klarröda bil prydd med KRIS-loggan. Han är på besök i Södertälje där Unga KRIS har sitt huvudkontor. Här, i det gamla IOGT-NTO-huset, arbetar ordföranden i Unga KRIS, Jacob Fraiman. Vi sätter oss tillsammans i trädgården för att få en pratstund om framtiden.

Även om Gibbe representerar det ”vuxna KRIS” och Jacob, Unga KRIS, är de tydliga med att de båda företräder KRIS. Detta är målsättningen framöver. Hur ska det då se ut, rent konkret?

– Att vi jobbar mot olika målgrupper, beroende på om man är KRISare eller Unga KRISare ska inte spela någon roll. Vi står stadigt tillsammans i våra deviser där vi är måna om varandra och ska hjälpa varandra att fungera som varandras stötte-pelare. Vi ingår ju i en och samma organisation. Detta är viktigt i ett läge där den grova brottsligheten går ner i åldrarna och gränserna suddats ut mellan KRIS arbete att hjälpa personer ut ur kriminalitet och Unga KRIS brottsförebyggande arbete

Almedalsveckan

De berättar om den splittring de menar funnits mellan KRIS och Unga KRIS. Om olika viljor som krockat med varandra och hur man har tolkat stadgarna lite som man har velat. Det var till exempel symptomatiskt att Unga KRIS under ett år besökte Almedalen, men i ett separat läger avskilda från ”vuxna KRIS”. De var inte heller en del av Vägen ut. – Under Almedalsveckan träffar man både KRISare och Unga KRISare från hela landet och man lär känna varandra, men när vi befann oss i två separata läger kände jag att vi hade börjat motarbeta varandra och dit vill vi inte igen, säger Jacob.

Ledare med distans

Något som har brustit menar Jacob, är att ungdomar behöver ledarskap. Unga KRIS behöver därför arbeta på ett annorlunda sätt. Även om visionen även fortsättningsvis ska vara att Unga KRIS är och förblir en ungdomsförening, som ska få unga intresserade av föreningsliv och att sitta i styrelser, så behövs det stabila pelare. Unga behöver äldre, coacher som vägleder dem.

– Tanken från början var att unga skulle leda unga, men med tiden har det visat sig att det inte riktigt fungerar. För detta behövs ledare som har fått lite mer distans och som har brutit med sitt kriminella liv och tankemönster, säger Jacob.

Gibbe säger att tanken inte är ny, att den alltid har funnits, men att den idag har förverkligats.

– Målet har alltid varit att coacha ungdomar in på rätt väg i livet. Men idag så har vi föredömliga förebilder som har fått utbildning. De har varit med i KRIS under några år och har bra kunskap om föreningen. De har förutsättningarna att coacha de här killarna och tjejerna in i KRIS.

Misstro från olika håll

Hur har man då sett detta behov av vägledning? Det kan till exempel finnas en misstro som kan ta sig uttryck på flera olika sätt. När Gibbe och Jacob kom till KRIS Stockholm märkte de till exempel att det fanns ungdomar som inte ville plocka upp efter sig och det är inte okej.

Misstron kan komma från olika håll, både från unga och äldre. Jacob menar att många ungdomar kan komma med nytänk och de äldre då kan se det som ett hot mot själva syftet med KRIS. De äldre kanske säger

”Nej, det är inte bra med gangster-rap”, medan andra tycker,

”Ni ska inte peka finger, ni spelar ju mulle på era föreningar, precis som man gjorde på anstalten.”

– Det ska inte vara så. Man ska inte vara rädd för varandra. Yngre och äldre har så mycket att ge varandra. Man kan lära sig av de yngre, samtidigt som man får strukturen av de äldre. Det är precis där det har brustit, man har velat styra över varandra, säger Jacob.

Att arbeta med antingen unga eller vuxna har sina för och nackdelar. Ibland har det varit lättare med äldre, då de fått ta fler konsekvenser av det liv de levt och därför kommit till ett vägskäl. De vet till exempel hur det är att sitta i fängelse och förlora allt, menar Jacob.

– Men jag har också tyckt att det har varit enklare med ungdomar, tills jag stöter på patrull där. De kan snabbt förlora sin motivation och vill en sak ena veckan en helt annan nästa vecka, säger Jacob och skrattar.

Gibbe fyller i med att han ser det som en tillgång med att ha varit aktiv i både KRIS och Unga KRIS, vilket även gäller Jacob. Man vet hur båda sidor fungerar, något de har med sig när de ska försöka förena organisationerna.

– Vi har kunskapen om var det har felat och var det har fungerat. Nu kan vi rätta till det så att det blir bra, säger Gibbe.

Starkare tillsammans

Hur ska man då komma ifrån misstro och attityder? Gibbe och Jacob tror på demokratiaspekten i föreningslivet. Hur man arbetar tillsammans utan att den enskilde individen bestämmer.

– Allas ord betyder något, säger Gibbe och Jacob fyller i med:

– Ung som gammal.

– Exakt, säger Gibbe.

Det är här ledordet Starkare tillsammans kommer in. Det är ett sätt att utåt kommunicera ett nytt KRIS, där målsättningen är att allas ord betyder något. Där man inte styr medlemmarna med någon form av härskarteknik, makt och kontroll.

– Det här är en förening full av kärlek där vi ska hjälpa varandra, säger Gibbe och lägger emfas på ordet “varandra.”

– Precis som jag kan hjälpa dig, kan du hjälpa mig och det får vi aldrig glömma bort. Alla fyller en funktion, säger han.

Mest är inte alltid bäst

Jacob menar att det handlar om att man kompletterar varandra. Även om det är bra med eldsjälar så får det inte vara personstyrt, för alla är bra på något. Det gäller att komma ifrån den självcentrering som man talar om i tolvstegsprogrammen.

– Vi kommer ju från trasiga hem där vi kanske har dålig anknytning. Vi har inte fått bekräftelse och vi har olika avvikelser och diagnoser. Men vi har våra morgonmöten och vi behöver lyfta fram varandra, säger Jacob.

Det innebär också att lyfta fram alla lokalföreningar i KRIS och Unga KRIS. Till exempel genom att dela varandras inlägg på sociala medier, åka ut och lyssna på varandras föreläsningar och träffa representanter för kommunerna i fråga. KRIS har under åren haft fler lokalföreningar än vad man har idag, men fokus i nuläget är inte att etablera något nytt.

– Visst hade varit det bra om vi kunde vara i varje kommun, men just nu måste vi fokusera på att stabilisera våra lokalföreningar. Mest är inte alltid bäst. Det är inte vår vision, säger Jacob och Gibbe fyller i med: – Målet är nu att vi som står kvar ska stå starka tillsammans.

Tacksam för kris

Samtidigt beskriver Gibbe och Jacob hur arbetet med att förena KRIS varit en utmaning. Hur de har blivit motarbetade. Men nu vill de fokusera på att se framåt.

– Jag vill ju att, den dagen jag går vidare till något annat, ska KRIS stå kvar och att jag kan vara tacksam för min tid där, hur det än slutar. Jag kommer aldrig glömma hur KRIS har fått mig att växa, säger Jacob.

Gibbe hakar på med att berätta vad KRIS betyder för honom.

   – Jag är väldigt tacksam för KRIS. Det har varit som en familj och precis som i alla familjer har det funnits bråk och oenigheter. Det viktiga är att jag, den dag jag går vidare från KRIS, inte kommer att ha någon som helst harm eller vilja att skada organisationen. Det är något jag också velat förmedla till människor som kommer hit. Man måste kunna göra skillnad på person, förening och organisation.

Det börjar bli sen eftermiddag och både intervjun och arbetsdagen går mot sitt slut. Innan Gibbe och Jacob åker hem kan de inte motstå att berätta allt de varit med om och hur KRIS gjort att de blivit vänner. Hur de båda kom ut från straff och började arbeta på en second handbutik. Hur de tillsammans gått igenom tolvstegsprogram, lärt sig föreningsliv och börjat föreläsa. Hur de förlorat vänner och gått på begravningar. Att Gibbe är gudfar till ett av Jacobs barn.

– Vi har sett allt, säger Jacob.

– KRIS är inte bara en arbetsplats. Här binder man band, en vänskap för livet om man gör det rätt, säger Gibbe.

Hallowenfest

Halloweenfest med KRIS Stockholm & Unga KRIS 🎃

Denna tillställning kommer vara NYKTER och DROGFRI 🕷💀

Vi kommer under dagen att vara sysselsatta med aktiviteter
som fiskdamm, maskerad tävling med mera.
Prisutdelning 1:a, 2:a, 3:e pris till bästa outfit.
Även tröstpris kommer delas ut till alla som deltar.

För den som känner sig manad kommer möjligheter för att uppträda finnas.

OBS! 👻🎃
Tänk på att barn kommer vistas på eventet så välj text / texter med omsorg tack.

Vi bjuder på tilltugg och dricka ☠🦇🖤

Var?
Övre Torekällgatan 29, 12044 Södertälje

Emils personliga resa

Emil Hööglund, 13 år, är uppvuxen i en familj där det förekom missbruk och kriminalitet. Det ledde till att han själv började missbruka i väldigt unga år. Emils räddning blev Unga Kris – Kriminellas revansch i samhället – en förening där han engagerat sig och vill använda sina egna erfarenheter för att hjälpa andra. I dag ska han för första gången berätta sin så kallade “life story” inför en inbjuden publik.

Klicka här för att komma till klippet!

We are STHLM

Unga Kris är självklart på plats när ungdomsfestivalen We Are Sthlm drar igång. Unga Kris har funnits på plats tillsammans med Jiddra inte och vi har haft många besökare båda unga och vuxna som har kommit fram och pratat med oss och visat sin uppskattning att vi finns på plats. Detta värmer självklart våra hjärtan och driver oss att fortsätta arbetet. Vi vill tacka för i år och hoppas att vi syns på plats nästa år!

Här nedan finns alla bilder som togs från alla dagarna.